Jag hittade en dikt på en sajt som heter poeter.se som jag reagerade på eftersom den skapade debatt i kommentarsrutan.
Om man är medlem på sajten kan man, förutom att publicera egna texter, även kommentera publicerade texter. Denna dikt, som alltså fångade mitt intresse, är skriven av en kvinna, Lola, och verkar tydligen trampa på vissa mäns ömma små tossingar.
Dikten heter: Äventyr: Blindbock och går att finna HÄR, men jag kopierar den även till denna sida för att med tydlighet kunna fortsätta tråden jag påbörjat.
ett, två, tre, testing
Äventyr: Blindbock
det är ju inte så att
jag smyger fram
när jag kryper hem
men det var längesen
jag dela dubbelsäng
med en enda man
jag matar ångesten
med rätt många män
känner mig omkring
med synbart säkra steg
men går på samma väg
som Don Giovanni tog
jag har ett trasigt tak
och det läcker in
men jag är sällan feg
och inte heller dum
borde vara det
alltså lite feg
är nog inte dumt
att vara lite smart
och tycka om sig själv
för det var längesen
jag dela dubbelsäng
med en enda man
så jag kryper hem
till någon annans famn
känner mig omkring
men smyger inte fram
jag bor i samma bur
som Don Giovanni bor
och det läcker in
från ett trasigt tak
vinden viner fint
skapar nya ljud
men i samma sång
och till min dubbelsäng
är väntan inte lång
jag har så många män
så väldigt många män
men det var längesen
jag mötte kärleken
och jag kan tänka klart
jag tänker: kanske snart
men jag är lite feg
dom säger: tålamod
och jag är väldigt smart
men också rätt så dum
för det vore klokt
att odla tålamod
sova skeden med
lite integritet
bevarad stolthet, och
aldrig krypa hem
men dela dubbelsäng
med en enda man, och
vila i hans famn
Nu är inte jag på något vis något profs på att analysera dikter, men jag kan ju försöka. Åtminstone kan jag beskriva hur jag läser och tolkar den.
Det intressanta är inte om diktjaget, som i detta fall antingen är en kvinna eller en homosexuell man, är promiskuös och knullar runt. Kärnan är väl istället att diktjaget söker efter Kärleken med stort K, och precis som Don Giovanni, även känd som Don Juan, förför och belägrar så många människor som möjligt av egentlig rädsla för att aldrig bli älskad.
Extra finurligt att Lola, som själv har spanskt påbrå, använder sig av Don Juan som själsfrände och metafor fast i den italienska varianten, som alltså är namnet på Mozarts opera om just detta.
Bland kommentarerna som uppstått under denna text kan man hitta följande av någon vid namn John Ekström
”jag vet inte om detta är självbiografi
eller fiction, den är snyggt skriven men
jag tycker det är sorgligt att gå och
dela säng med en massa män bara för att
man inte funnit kärleken, för det är väl
så du menar? kvinnor har väl bättre
diciplin och självrespekt än så? eller
har alla influerats av att man ska leva
sex and the city livet, verkar så
dessvärre. Som sagt du har bra dikter
men att vara lite för lättfotad är inget
någon man vill ha som flickvänsmaterial.”
Som uttalad och aktiv feminist glädjer det mig till fullo att de som kom till textens försvar är två män.
Först, kanske inte så ordflödande, men snabb som en silverfisk, Caspar Orm:
”Asså föregående talare får ju stila upp
sin skit!
”Kvinnor har väl…”
Pundhuve!
Bra text…”
Lite längre upp en man vid namn Jonas H.:
” John, jag vill egentligen inte gå in i
polemik här, men en kort kommentar på
din.
Du lyckas göra dikten till en
genusbaserad fråga, kanske inte din
mening, men det blir ändå resultatet av
”kvinnor har väl bättre disciplin och
självrespekt än så?” Att se promuskiösa
kvinnor som sämre människor är en
uppfattning som är sprungen ur en
patriarkalisk struktur! Bland många
moderna människor anses den formen
förlegad och synsättet som orättvist.
Dessutom säjer ju dikten, att
huvudpersonen söker efter EN! Jag ser då
inget som skulle göra denna person
mindre monogam när kärleken väl är
funnen!?
Till sist, utgå i regel för att en
diktares verk är fiction! För annars (i
det här fallet) vore det ju inte förenat
med ”manlig etikett” att ställa frågan
om en kvinnas privata sexliv 
”
Kan inte låta bli att instämma i ett: Väl rutet, broder!
Om det visade sig att det inte alls var Lola som skrivit texten, utan en man – undrar då om John Ekström reagerat på samma vis. Att förutsätta att kvinnor skulle ha bättre diciplin och självrespekt i sin sexualitet än män, är det att nedvärdera kvinnor, eller män? Är det inte oerhört fräckt att förutsätta att män inte kan kontrollera sina lustar och drifter? Låter som ett våldtäktsförsvar i mina öron… Är dessutom en promiskuös man bättre pojkvänsmaterial än en kvinnlig motsvarighet?
Jag ska inte vidare debattera mina egna åsikter angående Johns kommentar, de är redan tydliga, men jag glädjer mig som sagt åt att det är män som har reagerat på detta.
Det bådar gott för jämställdheten. Kan man hoppas.
:
